Gräsmattorna blir allt grönare, ginsten blommar, tulpanbladen sticker upp i rabatterna, körsbärsträdet knoppas och små fina löv börjar synas på syrén och buskar. Nästa helg är det Valborgsmässoafton. Är det inte ljuvligt? Det är vår – på riktigt!
Varje år har jag en vision om en dignande köksträdgård med grönsaker och massor av örter och och en prunkande blomsteräng utanför köksentrén där jag kan plocka blombuketter till gästlägenheterna. Jag har det nog från mamma Anne, men till skillnad från henne har jag inga gröna fingrar.
Jag vill gärna så fröer, ta sticklingar och driva upp odlingarna från grunden. Varje januari köper jag fröpåsar, full av iver, bara för att inse att jag är alldeles för tidigt ute. Fröerna läggs åt sidan och vips är det slutet av april och jag har nästan missat chansen att få dem i jorden och får åka till handelsträdgården och köpa färdiga plantor istället.
Jag skriver nästan. För just i år har jag faktiskt lyckats peta ner några frön i tid och pyttesmå skott av läkemalva, citrongräs och en ensam liten rosenskära har börjat gro i det lilla växthuset köksfönstret. Frågan är bara – vad gör jag med dem nu? Ska jag plantera om dem innan det är dags att plantera ut dem? Eller räcker det att bara vattna och se glad ut? Jag önskar att jag hade haft mamma Anne och fråga, men eftersom hon inte finns med oss längre får jag försöka läsa på så gott jag kan, och gissa hur hon skulle ha gjort.
Fortfarande återstår att så prästkragar, ringblommor, sommaraster och luktärt. Det får bli dagens projekt. De kan visserligen snart sås direkt på friland enligt instruktionerna på påsen, men visst borde det väl gå lite snabbare, och bli bättre om jag driver upp dem lite här inne först? Ju fortare desto bättre tänker jag. Kan knappt vänta tills B&B har sin egen snittblomsrabatt.
