Vår brevbärare har varit lite less på mig. Eller rättare sagt på vår stora rosenbuske precis vid brevlådan. Flera gånger de senaste veckorna har jag fått små meddelanden om att jag behöver klippa den. Och javisst, jag vet. Den hänger över, och ganska mycket också. Men den är ju så vacker när den gör det! Tycker jag alltså… Brevbäraren som behöver böja sig inunder för att lämna posten har en annan åsikt, och det kan jag ju förstå. Så idag gjorde jag slag i saken.
Av den forna så pampiga halvvilda busken återstår nu ett vältrimmat exemplar som jag hoppas att hon kommer uppskatta. Och på köksdörren hänger resterna. De långa grenarna och alla nyponen blev en finfin krans. Det som blev över stack jag ner i krukan bredvid. Enkelt, spretigt – och höstigt. Me like!
Nu är det dags att laga lite middag till killarna, sedan ska jag gå ner till Hamnkrogen och träffa några trevliga Vaxholmsföretagare. Vi ska planera en Strömmings-/Hållbarhetsvecka här i Vaxholm till våren men många sköna aktiviteter. Ska bli riktigt spännande. Mer om det längre fram!
