Att man kan längta efter november

Den här veckan har vi varit på höstlov familjen och jag. Eftersom jag alltid jobbar i B&B på sommaren brukar vi passa på att komma iväg tillsammans så här på hösten istället. I år blev det Gran Canaria och en helt ljuvlig lägenhet som vi hyrt alldeles vid stranden i San Augustin. Det har varit en vecka av snorkling, vågsurfing, calamares och sol sol sol. Vi kunde verkligen inte ha önskat oss bättre väder. Så nu är vi laddade att ta oss igenom november. Det brukar inte precis vara min favoritmånad; mörk i och med att vintertiden slår till, och grå när löven faller. Men just nu längtar jag faktiskt lite där jag sitter på balkongen och lyssnar till vågorna som rullar in längs stranden. Bortskämt och oförskämt såklart och kanske lite av ”Hur dum får man bli?”. Men som alltid när jag är borta inser jag hur ljuvligt det är hemma också. Hur mycket jag faktiskt älskar skärgården och naturen just precis där vi har glädjen att bo. Att det inte är så dumt med växlande årstider och att mörkret faktiskt kan vara ganska mysigt. Barnen tycker att vi ska flytta hit, till Gran Canaria. De vill snorkla och surfa mera, mera, mera. Själv tycker jag att det har varit ljuvligt att vara här, men nu vill jag hem, dra på mössan, känna den friska vinden i ansiktet och tända brasan i kaminen. November, du är så välkommen!