Tjugondag Knut dansar julen ut, säger man ju. Men vem kan hålla sig så länge? Inte jag i alla fall.
Förstå mig rätt – jag älskar verkligen julen, och ni som följt bloggen ett tag vet att jag hela december gått bananas och frossat i julmys och pyssel. Men lika plötsligt som lusten att baka, pynta och “jula” faller på i slutet av november, lika snabbt ger den sig av lagom till nyår. Helt plötsligt känner jag att allt det röda, ulliga, gulliga och mjuka behöver lämna plats för något nytt och fräscht. Jag får liksom inte luft längre bland alla amaryllis. Känner ni likadant?
Så simsalabim – eller snarare efter en himla massa dammsugande av ca 2 miljoner granbarr… – är nu granen ute, julsakerna i ide på vinden och vardagsrummet omskrudat i vintervitt, grått och silver, och jag kan andas igen.
Men fårskinnet i soffan får stanna kvar, det är så mjukt och gosigt kalla dagar. Och änglaljusstaken på öppna spisen. Den kom på plats först under mellandagsrean, och jag är så förtjust i den. Och vem är det som har sagt att det är julänglar egentligen? Änglar finns väl alla årstider? Dessutom är den ju vintervit…
