Zeldas moon boots
Mmmm, nu doftar det kanel i hela köket. Och kaffe. Jag håller på och rostar Ewalies müsli, samtidigt som jag avrundar frukosten. Det är lite lugnet efter stormen, eller i alla fall efter morgonrusningen, här hemma. Killarna har kommit iväg till skolan och Jesper är på jobbet sedan länge. Bara jag kvar.
Nu blir de väl sura, men jag tycker att det här är en av de allra bästa stunderna på dagen. Att få sitta här, alldeles ensam (om man inte räknar Zelda då förstås), och starta om dagen i lugn och ro. Vilken lyx!
En liten stund till tänker jag sitta här med min kopp. Sedan blir det full fart. Båda gästlägenheterna ska fixas för nya gäster innan Zelda ska åka in till stan för att klippa sig runt lunch.
Jag vet, det verkar väl inte klokt att åka hela vägen in till Stockholm för att klippa en hund? Det gör jag ju knappt ens med mig själv! Men just nu är hon verkligen ett lurvigt raggmonster som inte har en chans att se ut bakom luggen, och när vi kommer in från promenaden har hon fått moon boots av all snö som fastnat i pälsen. Så jo, det är dags. Hundfrisören vi brukar gå till har flyttat från Arninge inte så långt här ifrån in till Söder, så vad gör man? Sätter hunden i bilen och åker in såklart!
Jag tyckte också mycket om den stunden, då lugnet lägrat sig efter en intensiv morgon.
Exakt så, Margareta. För speciell för att inte ta till vara.