Så är det äntligen december. Som jag har längtat. Den grå november har gett vika för adventsstjärnor och pyssel. För det är något visst med december. Samtidigt som jag, och säkert många med mig, går omkring med en stressklump i magen över allt som “måste” göras och köpas för att det ska “bli jul”, så får jag alltid jordens pysselsug. Det är nog mörkret utanför rutorna och stjärnorna i fönstren som får mig att vilja skapa och boa.
Barnen verkar vara lika dana. Igår satt vi i en liten hög i soffan framför TV:n och kollade ett avsnitt av “Hela Sverige syr” på play. Eller rättare sagt vi satt i en liten klump i ungefär 10 minuter. Därefter for unge efter unge upp och började rota fram tyg, sax och tråd, hämtade gosedjur som skulle kläs och började klippa. Efter ytterligare några minuter var hela vardagsrummet förvandlat till sy och pysselstuga. Det fick mig att bestämma mig. I år får “julmåsten” vänta. (Ja, fast en klapp eller två blir det ju, det kommer jag nog inte undan…) Istället ska jag och barnen sy och pyssla varje kväll. Om de vill. Och jag vill. För det är väl ändå det som är julen? Att få vara och göra saker tillsammans?
Kvällens pyssel blev pepparkaksbak
Ett lätt överdekorerat pepparkakshus på G.
